11 feb Kämpen Simon Folkesson!

Telefonintervjun inleds med att Simon lurar upp mig på läktaren genom att svara Lasse Nilsson. Därmed kom jag som intervjuare helt av mig och vi kunde börja intervjun med fördel Simon.

Många på läktaren ser dig som en kämpe på isen som bara kämpar på. Hur ser du på den beskrivningen?

-Jag försöker bidra med så mycket som möjligt och kämpa kan man alltid göra. Av tidigare erfarenhet vet jag att kämpar man så vinner man. Ibland sitter inte passningar och åkningar, men då  borrar jag ner skallen och fortsätter.

Jag gillar att åka mycket skridskor och gå på anfall och genombrott. I och med det försöker jag att dra på mig så mycket motståndare som möjligt och spela fram andra, som då får öppnare ytor. Generellt är det så att ju mer du trampar desto fler utvisningar får du med dig . I dagens bandy är det viktigt att vara fulltaliga på isen. Det känns i laget om vi är en man mindre eftersom det nuförtiden går fortare och alla får en lite större yta att täcka upp. Det är alltid bra att få med sig en utvisning. Men det är klart, ibland är det frustrerande att ha motståndare hängande på sig. Men det är bara att kämpa på!

-Jag kommer från Örebro och gick upp till A-laget säsongen 08/09 då de spelade i Elitserien. Vi åkte ur då, men jag spelade där två säsonger till. Tyvärr hann jag inte spela med Robin Sundin. Jag tror  att han lämnade inför samma säsong jag tog klivet upp till Örebros A-lag.  Säsongen 12/13 gick jag över till Broberg och där stannade jag i två säsonger. Det var ett bra steg att ta! Att få spela i Elitserien och få mer speltid och mer ansvar. När Västerås hörde av sig gick jag dit och spelade fem säsonger där. Inför den här säsongen hörde Bajen av sig och jag tyckte det var intressant. Jag kände att jag behövde något nytt.

Nu har du snart spelat en hel serie i Bajentröjan. Hur har det känts?

-Jag har alltid varit intresserad av att spela för Bajen. Flera Örebroare har också spelat här, bl.a. Robin Sundin som spelar nu. Visserligen hoppades jag på att vi skulle ligga högre i tabellen. Men sköter vi oss kan vi få spela länge till den här säsongen. Jag har nog aldrig varit med om så mycket skador och sjukdomar i ett lag som den här säsongen. Jag tror att det endast är de två senaste veckorna som vi har tränat med fullt manskap. Jag är glad att vara här men resultatet kunde vara bättre. Men det kommer.

-Det har varit mycket stolpe ut. Många jämna matcher som vi antingen förlorat eller fått oavgjort. Det var riktigt skönt att få vinna en match som mot SAIK på Zinken. En sådan match kan vara avgörande för resten av säsongen.

Hur laddar du upp inför match?

-Jag försöker hålla dagen så normal som möjligt. Jag försöker äta och dricka normalt så man har krafter till match. Inför en viktig match kan jag känna av att jag blir extra taggad lite tidigare på dagen. Men när jag kommer till Zinken är det full fokus på matchen. Jag tar dagen lite som den kommer fram till jag kommer till Zinken.

Du spelar vänsterhalv. Vad innebär det att spela på den positionen?

-I Västerås var jag högerhalv, men det är inte så stor skillnad på att spela vänster- eller högerhalv. Som halv gäller att vara med både offensivt och defensivt och även mittfält. Allt möjligt ingår i att spela på den positionen. Lite som en offensiv back i fotboll. Man försöker kopiera Simon Sandberg, säger Simon lite skämtsamt.

Hur kom det sig att du hamnade på den positionen från början?

-Först spelade jag som mittfältare. Det var faktiskt Robins far Kent Sundin som först satte mig på halven i ungdomslaget. När jag senare gick upp till A-laget i Örebro spelade jag som mittfältare ett tag, men när ordinarie halv blev skadad fick jag den positionen. Och på den vägen har jag varit sedan dess.

Du har nummer 43. Hur kommer det sig?

-Det kommer från att min farfar är född 1943. Han har alltid funnits där och hjälpt till och stöttat. Så jag tog numret för att betala tillbaks till honom. Det är för att hedra honom.

Simon lägger till att det kommer vara ett taggat Bajen på fredag som har mycket att spela för och en revansch att utkräva mot Frillesås. 

/Mats Öström

Foto: Romus Ramström