07 apr Rutan i våra hjärtan

Det var till säsongen 2010-2011 han kom. I mars hade Hammarby äntligen vunnit sitt första SM-guld genom att krossa Bollnäs på Studenternas och champagnen hade knappt börjat sina förrän det var dags för en ny säsong med nya utmaningar. Jag hade sett och hört mycket om honom. En hänsynslös hårding som kamperat ihop med läskiga snubbar som Robert Redin och Magnus Fryklund i Broberg/Söderhamns fruktade backlinje. En spelare som käkade rått kött till lunch och taggtråd till middag och som nu skulle till oss värvad på inrådan av bandyprofessorn Stefan Karlsson. Carl-Johan Rutqvist.

Men oj vad fel jag hade, Rutan var en stor, snäll och lugn norrlänning som förvisso inte var den som snackade mest men han var en djävel på bandy och det var därför han kom till Zinken. Jag tog ett telefonsnack, i dessa konstiga tider, med Rutan som nu alltså har bestämt sig för att lägga av. Bandykarriären som en gång började utanför Boden i slutet av 80-talet i moderklubben vars namn är en given fråga i alla bandyquiz.

–Min moderklubb är Svartbjörnsbyn utanför Boden. En förening som egentligen satsade på rinkbandy men hade vanlig bandy också, berättar Rutan, jag blev kvar där tills jag sökte till bandygym i Kalix.

Rutan var en stor försvarstalang och elitserieklubbarna började få upp ögonen för den brytsäkre norrlänningen.

–Ja, 2004 flyttade jag till Söderhamn  och bildade rätt snart en rätt så fruktade backlinje med Magnus Fryklund och Robert Redin, fortsätter Rutan. Vi hade rykte om oss att inte kliva undan och det var nog en del forwards som tänkte efter två gånger innan dom gick in i närkamperna.

Utländska klubbar började få ögonen för Rutan och Dynamo Kazan bjöd in Rutan till provspel.

–Jag var över på deras träningsläger i Finland och visade upp mig men Broberg släppte mig inte så det blev ingenting. Inför säsongen 2011 hörde Zorkij och Hammarby av sig men ryssarna var så struliga så Hammarby kändes som ett lätt val. Stefan Karlsson som hade haft mig i Broberg såg min kapacitet, dessutom spelade min gamla polare Olle Englund och Lasse Johansson där och det underlättade givetvis.

Inför sin debutsäsong i den grönvita tröjan blev Rutan dock skadad.

–Jag tror det var träningen innan premiären som knät fick en smäll och jag var inte tillbaka förrän till annandagen men sedan var jag ordinarie i backlinjen med Olle och Robban Rimgård resten av säsongen.

Och så kom den, säsongen 2012-2013. Den kanske bästa säsong Hammarby har gjort hittills.

–Vi hade ett kanonlag och slapp skador. Jag minns särskilt tydlig sista semin uppe i Edsbyn. Vi var kliniska både offensivt och defensivt. Byn hade knappt en målchans och vi vann med 6-1 och var klara för final.

Finalen är outplånligt minne för alla Hammarbyare. Publiksiffran på Friends landade på 38474 vilket fortfarande är världsrekord för bandy.

–Konstigt nog har jag bara vaga minnen av själva spelet, jag har inte sett matchen i sin helhet efteråt men det ska jag göra nu. Jag minns förvisso några av våra mål och givetvis jublet efteråt och jag minns också att jag var lite nervös precis vid avslag. Jag var så inne i min bubbla att jag inte märkte av rekordpubliken, det kändes mer som sextusen på Zinken.

20130317 – Hammarby Bandy vs Sandviken FINAL
9 – 4

Under den säsongen hade det också blivit en liten landslagsutflykt…

–Det var skitkul, jag fick hänga med bort till Alma Ata och möta ryssarna. Inför första matchen hade vi bara sovit två timmar och torskade stort men i den andra matchen var vi bättre och torskade knappt.

Det har tyvärr blivit några skador i karriären också.

–Det hör väl till men jag har haft en del otur. En gång skulle jag tackla Christoffer Edlund men han gled undan och jag föll på sargen och knäckte tre revben. Sedan åkte jag på en knäskada 2017 mot Ljusdal då jag fick Kalle Mårtensson över mig. Kalle anslöt till oss säsongen efter så vi tog upp det där på träningarna ibland. I premiären den senaste säsongen fick jag vätska i foten och kunde inte göra mig själv rättvisa på lång tid. Jag kom inte upp i samma nivå som tidigare och bestämde mig att det fick vara nog.

Vilka är de bästa i respektive lagdel du har spelat med i Hammarby?

–Målvakt är givetvis Andreas Bergwall, han var grym när vi tog guld. Försvarsmässigt är det Olle Englund utan konkurrens. På defensiv mitt är Stefan Xet Erixon given och offensivt Adam Gilljam.

Vad ska du göra nu för att få tiden att gå?

–Jag kanske kör lite bandy i någon lägre serie, jag har ett litet sug fortfarande men är inte motiverad att lägga ner den tid på krävs på elitnivå. Dessutom har jag familj, frun Frida blev nyligen årets bandyspelare och sonen Viggo som är sju lirar i Bajen och är riktigt bra på grillorna. Dessutom har treårige Helmer börjat åka skridskor så att hjälpa till på något sätt i bandy vore kul, avslutar Rutan och öppnar för en förfrågan från Hammarbyhåll.

Vi har mycket att tacka Rutan för och visst känns det vemodigt att inte få se försvarsresens uppoffrande spel något mer. Hoppas Robban Tennisberg och juryn i Hammarbys Hall of fame sänder en tanke till Carl-Johan Rutqvist. För visst ska grabben från Svartbjörnsbyn vara med bland de stora.

Magnusson

20130317 – Hammarby Bandy vs Sandviken FINAL
9 – 4