16 jul Från Skridskoskolan till Elitserien: Malin Ekströms resa inom Hammarby Bandy

Malin Ekström, fostrad i Hammarby bandy och nu en av lagets mest lovande spelare, har lagt ner otaliga timmar på isen sedan barnsben och pluggar som första tjejen på bandygymnasiet i Stockholm. Här delar hon med sig av sina erfarenheter, från sin tid som målvakt till sina framtida mål inom bandyn.

Du är fostrad i Hammarby bandy, kan du kort berätta om hur det har varit?

-Jag började i skridskoskolan som barn och har fortsatt i Hammarby. Min pappa har varit med mig som tränare under hela min ungdomskarriär och han har hjälpt mig mycket med min utveckling. Jag har tränat mycket. Gick på alla träningar jag fick gå på och däremellan spenderade jag mycket tid på allmänhetens åkning på Zinken.

Vad har det inneburit för dig att vara den första tjejen på bandygymnasiet i Stockholm? Vilka utmaningar och möjligheter har du mött? 

-Jag har utvecklats mycket på bandygymnasiet. Att få spela och träna med bara killar har gjort att jag hela tiden har fått kämpa mer, åka fortare och tvingats bli starkare. Sedan är det bättre träningar rent generellt. Mycket av träningen är fokuserad på mig som individ så att jag kan bli en bättre bandyspelare.

Som en del av utbildningen har du varit praktikant på Hammarby Bandys kansli, hur har det påverkat din förståelse för klubbens verksamhet och din roll som spelare. 

-Jag har förstått hur mycket arbete det ligger bakom att arrangera en match, men vet inte om det gett mig mer insikt som spelare. Min stora insikt är att det krävs mycket arbete bakom för att vi spelare ska kunna göra vårt på planen.

Kan du beskriva hur det känns att spela för ett lag som Hammarby, och vad det betyder för dig att representera klubben på elitnivå?

-Det känns bra. Jag är Hammarbyare och vill spela för Hammarby. Det är kul att få spela för sin moderklubb och jag vill inte byta klubb. Andra klubbar har varit och ryckt i mig, men jag har alltid tackat nej. Jag valde att spela kvar i allsvenskan tack vare klubbmärket.

Du debuterade i seniorlaget som målvakt men har sedan satsat på en utespelarkarriär. Kan du berätta om hur det kommer sig?

-Jag minns inte riktigt varför jag började som målvakt. Tror jag ville testa att stå i mål. Det var kul så jag fortsatte. Jag fick frågan att träna med damlaget och blev sedan så pass bra att jag fick stå en match på redan som 12-åring. Den matchen var på studenternas. Men efter ett tag tyckte min pappa jag var en för bra utespelare för att stå i mål. Det ledde till att jag fortsatte spela stå i mål i seniorlaget och spelade som utespelare i flick- och pojklagen. Men till sist slutade jag stå i mål.

Vad har varit de största utmaningarna och höjdpunkterna i din bandykarriär hittills?

-Mina bästa höjdpunkter är guldet med Hammarby i World Cup F17 och att vi i Hammarby F17 gick obesegrade genom flickallsvenskan norr och tog oss ända till semifinal. Sedan är såklart VM-guldet i F17-landslaget en stor höjdpunkt också. Min största utmaning är nog mitt självförtroende som jag kämpar med. Jag fortsätter att kämpa och så får vi se hur långt det kan gå.

Vilka framtidsmål har du inom bandyn, både på kort och lång sikt?

-Mitt närmaste mål är att komma med i U21-landslaget och på längre sikt kanske det är att komma med i landslaget.

Du var en lovande thaiboxare innan du bestämde dig för att fokusera på bandyn. Hur har din bakgrund i thaiboxning påverkat dig som bandyspelare?

-Det har hjälpt mig med skridskoåkningen. När man tränar thaiboxning tränar man mycket ben och rumpa. Det har gjort att jag kan sitta längre ner och trycka ifrån hårdare i skären. Jag orkar åka fort och länge. Men jag har även blivit stabil och stark i hela kroppen, vilket är bra.

Du har nummer 11 på ryggen. Kan du berätta om hur du har fått det numret?

-Det började i flicklaget. När vi började fick vi välja nummer efter när på året vi är födda. Jag som är född sent på året fick välja bland de sista. Då var det inte så många nummer kvar. Jag valde 11 och sedan har jag haft det numret.

/Mats Öström

Foto: Fia Virkki