17 feb De fyras gäng
Tack för allt grabbar!
På torsdag innan kvartsfinalen mot Vetlanda BK kommer Hammarby Bandy tacka av en kvartett med legender som gjorde sin sista match förra säsongen i den grönvita tröjan. Sammanlagda fyrtioåtta säsonger på Zinken skojar man inte bort och givetvis är de värda en stående ovation. Vi börjar med den snabbaste.
Snabb
Robin Sundin kan åka skridskor och det helvetes bra. Förmodligen är han en av de bästa, om inte den bästa, skridskoåkaren i den grönvita bandyhistorien. Dessutom har Robin två SM-guld i sin bokhylla och kan också skryta med att ha gjort mål i de båda segerfinalerna 2010 och 2013. Målet i den senare finalen var en stycke perfektionism och elegans och förpassade förvirrade Saikspelare till korvkön ute i foajén. Jag kommer aldrig glömma när Robin stängde finalen och fick de 38474 (förutom en handfull svartvita) att förstå att det skulle bli en låång segernatt.
Klok
Att vara libero är riktigt svårt. Jag har en gång i tiden försökt i fotboll men var alldeles för stressad och hade för dålig split vision. Detta problem har Robban Rimgård aldrig haft. Klok, lugn och med en förmåga att läsa spelet har han varit en härförare i de bakre leden värd namnet. Jag blev uppriktigt ledsen när han drog iväg till Broberg/Söderhamn ett par säsonger. Spelare som lirat sedan barnsben på Zinken ska varken spela hockey (som han också gjorde ett tag) eller spela i lag från Hälsingland.Robban är dock förlåten, de två SM-gulden och hans långa tjänstgöring han ändå gjort att han är inskriven i böckerna som en av de stora.
Hård
Felix Nyman är en hård djävel. Han är så tuff att det är en sådan spelare som motståndare hatar att möta och han är inte jättepoppis bland motståndarfans heller. Däremot är han populär på Zinken, fattas bara annat. Felix är en genuin Hammarbysupporter som alltid har stått på läktaren och stött Bajen i vått och torrt. En jämförelse med fotbollens Fredrik Hammar är verkligen på sin plats. Råbjare, retstickor och med en inställning som kan försätta berg. Jag saknar Felix i årets trupp, både som bandyspelare och som människa, det är alltid kul med genuina Bajare i en bandyvärld där 90% snackar dialekt
Lojal
När Frankrike 1984 vann fotbolls-EM hade man ett mittfält som kanske var det bästa som man har skådat. Platini, Tigana och Giresse. Alla världsstjärnor men det fanns en fjärde man också, Luiz Fernandez. Spelaren som gjorde det defensiva jobbet och löpte så att stjärnorna kunde glänsa. Jag älskar sådana spelare oavsett vilket sport det är. David Brodén var sådan, en lojal arbetshäst som aldrig fick de stora rubrikerna men som inget lag kan klara sig utan. En hjälte i det tysta. Jag minns när han sänkte Sirius i Uppsala för några år sedan med ett solomål på övertid. Så välförtjänt för en kille som aldrig gnällde utan gjorde sitt jobb. Respekt!
Magnusson
