13 maj Till Thomas Franssons Minne

I fredags, den 6 maj, ringde Thomas till mig och jag hörde att den varma glädje som alltid fanns i hans röst var något dämpad. Han berättade: ”Ja, det är inte riktigt bra, jag har fått en ny kompis, en dödlig tumör de inte kan göra något åt. Du får bereda dig på att snart ta fram pennan och skriva en runa. Men jag har ännu ingen värk så än en tid får jag väl hänga med.” Vi pratade en stund om hälsan, livet och det trista världsläget. Men det vore inte Thomas om han inte, trots sin allvarliga sjukdom, förde in samtalet på Hammarby och hur han tänkte på Hammarbybandyns framtid. Vi lovade varandra att snart ska höra av oss igen.

Det blev inte så. Redan i går, onsdag, kom beskedet att Thomas har lämnat oss.

Hammarby Bandy stod 1994 inför tränarbyte. Vi tipsades om att före detta landslagsmålvakten Thomas Fransson som spelat i och tränat Selånger i Sundsvall blivit ledig. Så varför inte kolla om Hammarby kunde vara ett alternativ för honom?

Thomas, som var uppväxt i Gunnebo, hade vaktat bandymålet i Gunnebo IF och sedan blivit värvad till Hälleforsnäs och därefter till Vetlanda och Selånger. Han fick vinna SM guld och ett par VM guld. Sedan hade han sadlat om och blivit tränare och i den rollen fört upp östgötska Borgia till allsvenskan och därefter tränat Selånger.

Som ordförande för Hammarby Bandy ringde jag upp Thomas och bjöd honom till Stockholm.  Thomas visade sig vara mycket positiv till våra nya ambitioner att ta oss till allsvenskan och bredda vår verksamhet med dam- och ungdomslag. Jag förstod att hans stora erfarenheter, som inte bara gällde det sportsliga utan också det organisatoriska, skulle tjäna Hammarby Bandy väl i det läge vi var.

Det gick förvånansvärt lätt att komma överens med Thomas. Jag kunde inte erbjuda honom någon hög lön men hårt arbete. Men det avskräckte inte Thomas. Efter en kort stund kändes det som jag inte bara engagerat en tränare till vårt A-lag och medarbetare utan själv vunnit en god vän.

Tillsammans kämpade vi för att vinna sponsorer, och med vår dåvarande kassör Bosse Lundholm förse affärer med bingolotter. Thomas åtog sig också att mot ersättning till Hammarby bandy jobba som parkeringsvakt. Han var en människa med stort engagemang och idealitet.

Redan första året som tränare 1994/95 ledde Thomas vårt lag till allsvenskt kval. Laget började kvalserien med två förluster och när 3 – 1 ledningen blev ett oavgjort resultat i Bollnäs, kändes det som att avancemanget skulle få vänta ännu minst ett år. Men efter matchen mot Bollnäs log Thomas, glad och optimistisk mot mig, som så ofta. ”Var lugn Kvist, det blir vi och Nässjö som går upp”. Nu skojade han väl? Men: i returen på Zinken slog vi Bollnäs och därefter i en tät match Nässjö inför ett kokande Zinken. I sista omgången med urstark defensiv och ett vasst skytte seger i Västanfors och den allsvenska platsen var ett faktum. Thomas hade fått rätt.

Därefter ledde han laget till förnyat allsvenskt kontrakt och därefter till sitt första slutspel.

Efter tjänargärningen fortsatt Thomas som kansli- och sportchef och marknadsansvarig. Hans glada, varma och vinnande sätt, hans stora sociala förmåga att sprida optimism och att få folk att känna sig sedda kom väl till pass. Många sponsorer såg fram emot samtalen från Thomas.  Han hade en enastående förmåga att komma ihåg tidigare samtal, folks olika intressen o s v. Samtidigt som han kunde vara strikt och stundom, när det krävdes, stram i sin tränar- och klubbdirektörs roll, kunde han vara lättsam och gärna ta en bärs och vara en av Hammarbys fans och många vänner. Thomas hjärta bultade för Hammarby!

I med- som motgång försökte Thomas alltid se möjligheter och det positiva. Han led när något inte lyckats som han tänkt sig och bjöd på sitt glada varma leende och humör när det gick bra. Alltid satte han bandyföreningen i främsta rummet. 

Sedan klubbens andra SM-guld bärgats flyttade Thomas till Västervik. Han gjorde tränarinsatser för Tjust Bandy och även ungdomsbandyn i Vetlanda, om jag inte minns fel. Men hans hjärta fortsatte att finnas för Hammarby! Han kom nu mest att ha kontakt per telefon med mig och många andra av hans Hammarbyvänner, Sonny Lööf, Stefan Magnusson, Stefan Karlsson, Gunnar Rosengren och andra. Han fanns med kring Hammarby Bandys oldboys. Även om det ibland gick månader emellan samtalen kändes det alltid som man talat med honom nyss.  Och genomgående kunde man känna att han alltid hade kvar sitt starka engagemang för Hammarby och Hammarby Bandy.  Glad när det gick bra, orolig i motgångar.

Thomas osjälviska gärning och insats har varit ovärderlig för att Hammarby Bandy utvecklats och etablerats i bandyns toppskikt de senaste årtiondena! Vi får, alla Hammarbyare, tillsammans med Thomas närmaste och många vänner sörja och minnas en ovanlig och stor personlighet och tacka Thomas för hans gärning.

signerat,
Kenneth Kvist hedersordförande (ordf. 1993 – 2006).

Thomas Fransson – 1955-2022.
Vi återkommer med information om begravningen som kommer ske i Västervik/Gunnebo