18 jan Misja Pasjkin om den stundande bandythrillern
En bandythriller
Elitserien präglas av att alla slår alla. Bara fyra lag (Villa, VSK, Bollnäs och Vetlanda) harexempelvis plusmålkvot. När det bara återstår fem omgångar är det sex lag som befinner sig på platserna 5 till 10 med inbördes poängskörd på 23 och 17 poäng. Det är vi som har plats 10 med 17 poäng.
Nästa match för oss är mot Edsbyn lördagen den 27 januari på Zinken, seger där och vi har bara två poäng att ta in på By-laget, (det senaste decenniet så är dom framgångsrika, men inget är evigt).
Sedan följer omöjliga Villa borta den 31 januari, laget med högst medelålder, (30+).
Bollnäs hemma 2 februari (som leds av två spelare, speldirigenten Hans Andersson och avslutaren Erik Pettersson). Motala borta 6 februari (som hade fem landslagsspelare i november och vid helgens landskamper i Karlstad även har några i Finlands landslag) Och som avslutning, oberäkneliga Broberg på Zinken den 9 februari. Vilka underbart spännande fighter vi har framför oss!
Hur är det?
Ibland får jag frågan om laget, gruppens sätt att vara och hur spelarna är? Hur jag blivit bemött mm? Jag har dessutom spelat ihop med evigt unge, snabbskrinnaren Robin Sundin och speldirigenten Adam Gilljam. Fantastiska spelare att lojalt ställa upp och dom gör det vid sidan om ett civilt jobb, familj och så vidare! Det är imponerande.
Till nästa säsong skall vi komma mycket bättre förberedda, inte minst fysiskt. Som vårt egna lilla fysiska yrväder, nr 8 Melker Broberg, 20 år!
Förklaring, att fundera över
Ett av många svar på oväntade resultat i elitserien är att lagen har för tunna trupper-vi också- sjukdomar, skador, (vad vi saknade David Jansson under en period före jul) tär och sliter än mer på spelarna då. Rehabtiden blir för kort, och det medför risk för nya skador och låg prestationsnivå. Den onda cirkeln förstärks därmed. Utöver bredare trupper, måste säsongsprogrammet nästa säsong dras isär, så det ges utrymme för mer träning under säsongen. Att lämna förslag om att spela i regioner med fler derbymatcher, kortare restid, mindre slitage är nog inte bandyn redo för än. Samt ekonomiska mereffekter.
Zinkenpubliken är unik
Om publiken sviktar på sina håll, inte vår underbara Zinkenpublik, beror det kanske på att slitna spelare inte har ork till att vara kreativa fullt ut? Typ med färre öppnande passningar, dribblingarna blir för korta, tennismottagningar missas, sprätten blir färre och Dallasfinterna lyser med sin frånvaro, tempoväxlingarna kommer inte alls osv. Utan dessa lystmäten är vår kultursport fattigare!
Nymodighet
Föreningens ordförande Jan Henriksson har ett annat spännande förslag, om resultatet efter nittio minuters spel är oavgjord, tillkommer ett spel mellan sju spelare på varje lag i förslagsvis 7 eller 10 minuter. Det lag som då vinner får ytterligare en poäng. Förra säsongen var det på 156 matcher, hela 20 matcher var det som slutade oavgjort.
Det våras
Nu i dagarna har ett antal ungdomsspelare från Stockholm blivit uttagna i ungdomslandslagen:
F-17: Tova Anderhag Braconier, Hammarby
F-21: Alva Barvaeus , Västerås/Hammarby
P-17: VM i Finland, Rufus Ståhl (fostrad i Hammarby) och Isak Åkerblad, Tellus
P-19:VM i Norge, Vilgot Müller, Tellus
Dessa ungdomar har i vissa fall kommit från Gustavsbergs BK och GT-76. Detta är något helt nytt för Stockholmsbandyn. Ett antagande från mig, är att tillkomsten beror på goda ledarinsatser men även på den efterlängtade bandyhallen i Gubbängen. Klart är att det våras för Stockholmsbandyn!
//Misja.P
Foto: Romus Ramström
