08 jan Lucas Dalin – vår kloke unge spelare

Jag tror de flesta redan vet att du började i Bajens Bandyskola, men hur har din väg sett ut efter det?

–Jag började bandyskolan i väldigt ung ålder. Sedan började jag direkt i pojklaget P01 som de hette då. Det var samma tränare (Fredrik Lindberg) som följde med från bandyskolan till pojklaget.

Vi var flera som fortsatte från bandyskolan och spelade tillsammans i P01 tills jag gick till GT76. I GT76 spelade jag i två år med äldre killar innan jag kom tillbaka till Bajen i P16 (som P01 hade döpts om till). Det var samma grabbar och tränare som när jag lämnade kvar i laget. Magnus Edin och Mikael Forslund hade kommit in som tränare i P01. Det året vann vi SM-guld med P16. Efter det blev det bandygymnasiet i Edsbyn. Det var inte självklart att jag skulle åka, men flera i min ålder åkte dit och att jag redan kände flera där var avgörande för mitt beslut. Efter gymnasiet flyttade jag hem till Stockholm igen.

–Förutom att jag spelar i Bajens A-lag är jag även engagerad i ungdomsbandyn i Stockholm. Dels är jag lite involverad i bandygymnasiet genom att vikariera för tränaren där ibland och så är jag tränare för Hammarbys 07:or. 

Har du hunnit med några medaljer på vägen?

–Två SM-guld och ett VM-guld har det blivit. SM-guld med Bajens P16 och med Edsbyns P19. VM-guld i Uljanovsk med P17. 

Hur var det att gå bandygymnasiet i Edsbyn?

–Det var verkligen riktigt, riktigt kul! I min årskull var vi 7-8 stycken som kombinerade skola och bandy. Men det är klart att det var många tidiga morgnar och sena kvällar och mycket träning. Jag tror att det förmodligen är den bästa bandyskolan i landet. Det finns mycket kunnande, många tränare och bra planer. Det finns ett tänk från junior till senior som sitter i ryggraden. Alla andas spelet från barn till vuxen. Jag fick dessutom träna med deras A-lag sista året på gymnasiet. Det var riktigt lärorikt.

Vad var första tanken när Hammarby Bandy hörde av sig?

–Jag hade kontakt med Hammarby redan sommaren innan jag flyttade hem. Vi snackade lite då, men det var inte rätt i tiden att flytta hem. Jag har alltid drömt om att spela på Zinken. Jag har stått där sedan barnsben och kollat på bandy, men det var ändå inte ett lätt beslut. Jag trivdes bra i Edsbyn och gillade att bo där fast bandymässigt var det inte bra. Juniorlaget jag spelade i då underpresterade. Dessutom ändrades junioråldrarna så jag måste antingen leta mig bort eller få kontrakt i Edsbyns A-lag. Det jag visste var att jag ville fortsätta satsa på bandy. Så jag hade kontakt med Hammarby och några andra klubbar. Men Viktor sa väldigt bra saker och att det var bra saker på gång i Hammarby. Kände att det kanske var nu eller aldrig. Så här i efterhand har jag inte ångrat det en sekund. Det har varit hur roligt som helst!

Du har beskrivits som en klok bandyspelare. Hur ser du på den beskrivningen?

–Det är en jättefin beskrivning som man får vara ödmjuk inför. Jag gillar kloka bandyspelare. Fast jag tycker själv att jag är lite valpig ibland och gör lite nybörjarmisstag. Tempot är högre än vad jag är van vid och spelarna är bättre så jag får mindre tid på mig att agera och det måste gå snabbare. Det gör att jag måste vara helt påkopplad hela tiden. Jag har alltid varit en passningspelare och en sådan måste vara klok. Så ja, jag tycker att det är fin och bra beskrivning av mig som bandyspelare. 

Hur skulle du beskriva dina kvaliteter?

–Jag försöker utnyttja min spelförståelse genom att vara på rätt plats hela tiden. Spela klokt, leta avgörande passningar och göra mina lagkamrater bättre. Att ge dem bra passningar och dra på mig motståndare skapar utrymme för mina duktiga lagkamrater. Vi måste Hjälpa varandra så att alla kan får göra det de är bra på, då blir alla ännu bättre!

Vad skulle du vilja bli bättre på?

–Just nu vill jag bli bättre på allt. Jag är i ett tidigt stadium i min förhoppningsvis långa karriär. Jag vill våga ta för mig och våga chansa mer. Misstag är utvecklande. Jag är glad att det har har gått bra hittills, men jag får inte bli bekväm utan måste fortsätta våga.

Vilken pusselbit i lagpusslet är du?

–Framförallt bidrar jag med hårt jobb. Jag har en defensiv roll på mittfältet och jag försöker bidra så hårt jag kan i den rollen. Just nu är det jag och Mossan på mittfältet och för mig är det extremt viktigt att ge honom det utrymme han han behöver att göra det han är bra på. Men jag ska förse de framför mig med de bollar de vill ha. Jag har tidigare spelat som halv och tycker det är kul. Så det är inget konstigt för mig att gå in där en stund vid behov. Men jag vill utvecklas och kunna spela på många positioner. 

Varför har du nummer 75 på ryggen?

–Den första man kanske tänker på är Jesper Eriksson. Han är en stor förebild för mig. Och när jag spelade med 99:orna i Hammarby tog Olle Öijer hand om mig. Han hade också nr. 75. Så de två sakerna har gjort att jag väljer nr 75 när jag kan.

Många undrar vad spelaren som åker ut till hörnläggaren egentligen säger. Du har lagt hörnor. Så vad säger de till dig? 

–De säger namnet på den som ska skjuta. I yngre åldrar med mindre liv på läktaren kan det hända att det snackas lite mer. 

Vad ska ni göra för att slå Vänersborg?

–Vi ska se tillbaka på våra förstahalvlekar mot Motala och Sirius. Då spelade vi bra. Det är surt att vi torskar, men vi gör första halvlekarna bra. Då kontrollerar vi matcherna. Vi måste hitta tillbaka till lugnet och inte bli stressade av att släppa in baljor. Vi vet att om vi kontrollerar bollen så skapar vi så småningom lägen och att vi tröttar ut motståndarna till sist.

/Mats Öström

Foto: Romus Ramström