11 okt Emma Dalin – en spelfördelare med grönvit själ

19-årige Emma Dalin är tillbaka i moderklubben! ”Det är en barndomsdröm som går i uppfyllelse”, säger Emma som nu landat i Stockholm igen efter några år i Småland:

Välkommen tillbaka till Hammarby efter din sejour i bandygymnasiet i Vetlanda! Kan du berätta hur det känns att representera Hammarby?

–Det känns bra. Hela familjen är stora bajenälskare, och jag har varit bajare sedan jag var mycket ung. Att representera moderklubben ger mig ytterligare mål att sträva mot och ökar mitt engagemang. Under min tid på bandygymnasiet har jag fått kunskaper som jag kan ta med mig till laget och klubben. Det ska bli superkul att få engagera sig mer i laget och klubben.

Du har nyligen avslutat bandygymnasiet i Vetlanda. Vilka erfarenheter och färdigheter har du tagit med dig från din tid där som du tror kommer vara värdefulla i seniorlaget?

–Jag har fått med mig bandykunskap och erfarenheter av att ha varit i en elitseriemiljö. Det jag har fått med mig är hur elitserielag och klubbar är strukturerade och hur de tänker, då både Vetlanda och Skirö har varit i den miljön länge. Under gymnasietiden har jag också utvecklat min inställning till träning och hur man kan balansera bandy med sitt privatliv.

– Bandytränaren var Vetlandas tränare och han var en fantastisk tränare. Han är mycket kunnig och skicklig på att lära ut, så jag fått mycket kunskap om bandy och träningsmetoder, sammanfattar Emma.

Vilka utmaningar tror du att du kommer att möta när du går från bandygymnasiet till seniorlaget, och hur tänker du hantera dem?

–Den största utmaningen är nog att gå från ett samhälle helt inriktat på bandy till Stockholm där det finns många andra aktiviteter och ansvar. Det finns positiva och negativa saker med båda, men jag måste hitta en ny balans mellan bandy och privatlivet här i Stockholm. Dessutom är laget här i Hammarby annorlunda jämfört med Skirö var, men alla lag är unika, och det gäller att hitta balansen inom laget också. Jag börjar komma in i det här i Bajen nu, och det kännas riktigt bra, avslutar vår återvändare.

Vad är dina personliga mål för den kommande säsongen, både inom laget och för din egen utveckling som spelare?

–Eftersom vi har en bred åldersvariation i laget vill jag bygga relationer med alla lagkamrater. Jag vill stödja och hjälpa alla. De yngre och mindre erfarna är lika viktiga för laget, men de kan behöva extra stöttning så att de kan känna sig självsäkra och kunna ta för sig. Alla måste vara starka på och utanför planen.

–Mitt personliga mål är att fortsätta förbättra min skridskoåkning. När jag kom till Vetlanda upptäckte jag snabbt att jag inte var så bra på skridskor som jag trodde. Sedan dess har jag arbetat hårt för att förbättra min skridskoåkning och har kommit långt. Jag fortsätter att jobba på det för att nå målet att bli en riktigt bra bandyspelare.

Hur skulle du beskriva din spelstil, och vilka spelare inspirerar dig?

–Alla spelstilar har sina styrkor och svagheter. Som jag nämnde är jag inte den starkaste skridskoåkaren, men jag har en bra spelförståelse och har ett utmärkt passningsspel. Så jag ser mig som en bra spelfördelare, en roll som jag tror behövs i laget och som jag kan fylla.

–När det gäller spelare som inspirerar mig så kan jag säga att jag inspireras av många, eftersom alla har sina styrkor. Men jag kan peka ut två spelare direkt. Först och främst Linnea Larsson, som jag betraktar som en komplett bandyspelare. Jag kommer alltid att se upp till henne. Det var en ära att få spela på samma plan som henne när vi mötte henne. Den andra spelaren som inspirerar mig är min lagkamrat Tova Anderhag Braconier. Hon är en ung och lovande spelare som inte har spelat bandy så länge, men hon är talangfull. Det som inspirerar mig mest är hennes inställning till att bli bättre och utveckla sig som bandyspelare. Hon har den rätta instinkten och hungern att bli bättre. Hon förstår att man måste kämpa och ibland lida för att bli bättre. Hon har en riktig kämparinställning! Jag ser potentialen hos henne att bli hur bra som helst. Alla i laget borde se upp till henne, säger Emma.

Vad betyder klubben för dig på ett personligt plan och hur har det påverkat din passion för sporten?

–Jag är en väldigt social person som älskar lagsport. Eftersom jag är fjärde generationens bajare i en familj som andas och lever för Bajen och bandy så är det sociala och samhörigheten i klubben mycket viktiga för mig. Det har verkligen påverkat min passion för sporten. Att få tillhöra laget och klubben som har omgärdat mitt liv sedan barnsben är underbart. Som exempel på samhörighet kan jag ta att Jonna Nyman har blivit min mentor och vän. Vi träffades när hon var min tränare när jag spelade med 04-killarna. En sådan relation får man bara uppleva när man är så klubbnära som man är i Hammarby Bandy.

Hur fick du ditt nummer 8 på ryggen?

–Jag fick det numret första gången när jag spelade innebandy som barn. Egentligen ville jag ha nummer fem, men min bästa kompis hade redan snott det numret, haha. Så då fick jag nummer 8. Jonna Nyman hade nummer 8 när hon spelade och hon höll i det numret en extra säsong, trots att hon knappt spelade några matcher, för att ingen annan skulle ta det innan jag kom tillbaka till Bajen. Det är sådana små saker som skapar extra samhörighet i klubbar, och det älskar jag vara en del av, säger Emma med ett leende.

Och till sist, vilket råd vill du ge till unga spelare som precis börjat spela bandy?

–Mitt konkreta råd är att alltid ge 100% och att göra ditt bästa. Som ung spelare spelar det ingen roll hur duktig du är om du alltid gör ditt bästa. Det är när du blir äldre som du börjar konkurrera med andra spelare. Om du alltid gör ditt bästa kommer du bli bra och kunna konkurrera med andra när du blir äldre. Du kommer också alltid få respekt och sprida glädje i laget, avslutar Emma.

Se spelschemat för Hammarby Bandys damlag säsongen 2023/24 här.

/Mats Öström